Pedagogiska ramverk

Blooms reviderade taxonomi 

Blooms reviderade taxonomi är en modell som används för att kategorisera olika typer av inlärning. Modellen består av sex nivåer som går från enklare till mer avancerade kognitiva färdigheter. Här är en kort översikt över varje nivå:

1. Komma ihåg (Remembering): Att kunna återge information från minnet, t.ex. att memorera fakta eller terminologi.

2. Förstå (Understanding): Att kunna förklara eller tolka information på ett meningsfullt sätt, t.ex. att förstå en instruktion eller en teori.

3. Använda (Applying): Att kunna använda kunskapen på ett praktiskt sätt, t.ex. att lösa en uppgift eller tillämpa en metod.

4. Analysera (Analyzing): Att kunna bryta ner information i mindre delar för att förstå sambanden mellan dem, t.ex. att identifiera mönster eller orsakssamband.

5. Utvärdera (Evaluating): Att kunna bedöma information eller argument och komma fram till en slutsats, t.ex. att bedöma en tes eller en hypotes.

6. Skapa (Creating): Att kunna skapa ny kunskap genom att kombinera olika delar av information på ett kreativt sätt, t.ex. att designa en lösning på ett problem eller skapa en produkt.

För att planera ett pedagogiskt upplägg med hjälp av Blooms reviderade taxonomi kan läraren bestämma vilken nivå av inlärning som eleverna ska uppnå och sedan välja lämpliga undervisningsmetoder och bedömningsverktyg för att uppnå det målet. Till exempel kan läraren använda olika strategier för att hjälpa eleverna att memorera fakta (nivå 1) och sedan utmana dem att tillämpa denna kunskap på en praktisk uppgift (nivå 3). 

Genom att använda Blooms reviderade taxonomi kan läraren säkerställa att eleverna utvecklar en bredare uppsättning av kognitiva färdigheter och förbereda dem för högre nivåer av lärande och problemhantering.

Länkar med mer information:

• Läs mer på Natur & Kulturs psykologiguide

• Läs mer på Wikipedia

SAMR-modellen

SAMR-modellen är en modell som beskriver fyra olika nivåer av teknikanvändning i undervisningen. Modellen används för att att planera och utvärdera hur teknologi kan användas på ett meningsfullt sätt för att förbättra undervisningen. Här är en kort översikt över varje nivå i SAMR-modellen:

1. Substitution (Ersättning): På denna nivå används teknologi för att ersätta traditionella verktyg eller aktiviteter. Exempelvis att använda en digital whiteboard istället för en vanlig whiteboard, eller att skicka in en uppgift online istället för på papper.

2. Augmentation (Förstärkning): På denna nivå används teknologi för att förstärka eller förbättra en befintlig aktivitet. Exempelvis att använda en app för att lägga till interaktivitet till en presentation eller att använda en digital lärplattform för att tillhandahålla extra resurser och feedback.

3. Modification (Modifiering): På denna nivå används teknologi för att göra en aktivitet annorlunda eller för att skapa nya möjligheter som inte tidigare varit möjliga. Exempelvis att använda virtuella verktyg för att utforska platser som eleverna inte har fysisk tillgång till eller att använda digitala verktyg för att samarbeta i realtid.

4. Redefinition (Omtolkning): På denna nivå används teknologi för att skapa nya och unika lärandemöjligheter som inte tidigare varit möjliga. Exempelvis att använda virtuell verklighet för att skapa en interaktiv simulering som låter eleverna utforska och upptäcka nya koncept på ett helt annat sätt än vad som varit möjligt tidigare.

För att planera ett pedagogiskt upplägg med hjälp av SAMR-modellen kan läraren utvärdera vilken nivå av teknikanvändning som passar bäst för en viss aktivitet och välja teknikverktyg och resurser som kan bidra till att höja nivån av teknikanvändning. Man kan också använda modellen för att utvärdera och justera befintliga undervisningsmetoder för att öka användningen av teknik på ett meningsfullt sätt. Genom att använda SAMR-modellen kan man skapa en mer meningsfull och engagerande inlärningsupplevelse för eleverna.

Länkar med mer information:

• Sida men visuella modeller

• Instruktions video YouTube 

• Pedagog Malmö

• PowerPoint om SAMR-modellen av Ruben Puentedura

RAT-modellen

RAT-modellen är en pedagogisk modell som hjälper lärare att planera och utvärdera användningen av teknik i undervisningen. RAT står för "Replacement, Amplification, and Transformation" (Ersättning, Förstärkning och Transformation).

Modellen har tre nivåer som beskriver hur tekniken används i undervisningen:

1. Replacement (Ersättning): På denna nivå ersätter tekniken traditionella verktyg eller aktiviteter. Exempelvis att använda en digital whiteboard istället för en vanlig whiteboard, eller att skicka in en uppgift online istället för på papper.

2. Amplification (Förstärkning): På denna nivå används teknologi för att förstärka eller förbättra en befintlig aktivitet. Exempelvis att använda en app för att lägga till interaktivitet till en presentation eller att använda en digital lärplattform för att tillhandahålla extra resurser och feedback.

3. Transformation (Transformation): På denna nivå används teknologi för att skapa nya och unika lärandemöjligheter som inte tidigare varit möjliga. Exempelvis att använda virtuell verklighet för att skapa en interaktiv simulering som låter eleverna utforska och upptäcka nya koncept på ett helt annat sätt än vad som varit möjligt tidigare.

Syftet med RAT-modellen är att hjälpa lärare att tänka på hur teknik kan användas för att förbättra undervisningen och att hjälpa dem att välja teknikverktyg och resurser som kan bidra till att höja nivån av teknikanvändning. Genom att använda RAT-modellen kan lärare också utvärdera och justera befintliga undervisningsmetoder för att öka användningen av teknik på ett meningsfullt sätt och därmed förbättra elevernas lärande.

Länkar med mer information:

• Joan Hughes privata webbsida

• Joan Hughes sida på The University och Texas

• Joan Hughes avhandling

TPACK-modellen

TPACK-modellen beskriver samspelet mellan tre komponenter som är nödvändiga för effektiv integration av teknologi i undervisningen: teknisk kunskap (TK), pedagogisk kunskap (PK) och ämneskunskap (AK). Modellen bygger på idén om att teknisk kunskap, pedagogisk kunskap och ämneskunskap tillsammans utgör en helhet och att en balans mellan dessa komponenter är nödvändig för att teknologi ska användas på ett meningsfullt sätt i undervisningen.

De sju somänerna i TPACK-modellen beskriver de olika sätt som de tre komponenterna kan samverka på:

1. Teknikkunskap (TK) - Den tekniska kunskapen handlar om att ha förståelse för teknikens funktion och hur teknik kan användas i undervisningen.

2. Pedagogisk kunskap (PK) - Den pedagogiska kunskapen handlar om att ha förståelse för undervisningens processer, strategier och metoder. Det handlar också om att ha förmågan att anpassa undervisningen efter elevernas individuella behov och förmågor.

3. Ämneskunskap (AK) - Den ämneskunskapen handlar om att ha en grundläggande kunskap om det ämne som ska undervisas och om hur eleverna bäst kan lära sig detta ämne.

4. Teknik-Pedagogisk kunskap (TPK) - TPK handlar om att förstå hur teknik kan användas för att stödja pedagogiskt arbete. Det handlar om att ha kunskap om hur man anpassar teknik efter elevernas individuella behov och förmågor.

5. Teknik-Ämneskunskap (TAK) - TAK handlar om att förstå hur teknik kan användas för att stödja undervisning i ett specifikt ämne.

6. Pedagogisk-Ämneskunskap (PKA) - PKA handlar om att ha kunskap om hur man undervisar ett specifikt ämne och hur man kan anpassa undervisningen efter elevernas individuella behov och förmågor.

7. Teknik-Pedagogisk-Ämneskunskap (TPAK) - TPAK handlar om att ha en balans mellan alla tre komponenterna (TK, PK och AK) för att effektivt integrera teknik i undervisningen på ett meningsfullt sätt.

TPACK-modellen är en hjälp för lärare att identifiera och utveckla de färdigheter som behövs för att effektivt integrera teknik i undervisningen och för att skapa en meningsfull inlärningsupplevelse för eleverna.

Länkar för vidare läsning:

• Matthew Koehlers hemsida

• Punya Mishras hemsida 

• Skolverket: Design av undervisningen med TPACK

DigCompEdu

DigCompEdu står för "Digital Competence Framework for Educators" och är en ram för att utvärdera digital kompetens hos lärare. Ramen har utvecklats av Europakommissionen för att ge riktlinjer för hur lärare kan utveckla sin digitala kompetens för att effektivt integrera teknik i undervisningen.

Grundtanken bakom DigCompEdu är att lärare behöver utveckla en hög nivå av digital kompetens för att kunna möta elevernas behov i en digital värld. Ramen fokuserar på sex huvudsakliga kompetensområden som är relevanta för lärare i alla ämnen och på alla nivåer:

1. Information och datahantering: Lärare behöver kunna hitta, samla, organisera, analysera och använda information och data på ett effektivt sätt för att kunna stödja elevernas lärande.

2. Kommunikation och samarbete: Lärare behöver kunna kommunicera och samarbeta med elever, kollegor och föräldrar genom digitala verktyg och plattformar.

3. Skapande av digitalt innehåll: Lärare behöver kunna använda digitala verktyg för att skapa, redigera och publicera innehåll som är lämpligt för olika målgrupper och syften.

4. Problemhantering: Lärare behöver kunna använda digitala verktyg för att lösa problem som kan uppstå i samband med teknikanvändning i undervisningen.

5. Säkerhet: Lärare behöver ha kunskap om säkerhetsfrågor som rör digitala verktyg och tjänster, samt följa policys och riktlinjer för säker användning av teknik.

6. Pedagogisk användning av teknik: Lärare behöver kunna använda teknik för att stödja olika pedagogiska metoder och för att differentiera undervisning för olika elevgrupper.

Syftet med DigCompEdu är att ge en gemensam referensram för bedömning av digital kompetens hos lärare inom EU. Ramen används för att utveckla och utvärdera utbildningsprogram för lärare, samt för att stödja utvecklingen av lärarnas digitala kompetens i syfte att förbättra elevernas lärande och främja en mer inkluderande och effektiv undervisning i en digital värld.

Länkar:

• Länk till PDF med DigCompEdu på engelska